2010 har verkligen varit ett speciellt år för mig. Inte bara för att jag vann STCC, jag har även fått förmånen att göra många skojiga och utmanande saker under året och blivit belönad för framgång på många olika sätt.

2009 var ett av mina absolut sämsta racingsäsonger under ”modern” tid. Det mesta gick verkligen fel, men jag var trots det nöjd att jag bytte tillbaka till WestCoast Racing. Ganska tidigt bestämde jag mig för att 2010 skulle jag satsa allt som fanns för att vinna min fjärde STCC-titel.

Försäsongsträningen (utanför racerbanan) lades upp systematiskt och jag kan faktiskt än i dag minnas en kompis som kommenterade redan i januari att jag kommer vinna STCC. – Det syns att du bestämt dig, sa han.

Ja det hade jag verkligen. Jag tränade som en dåre i skidspår, löpspår och på gymmet. Och mitt påstående att man blir en bättre förare om man kör mycket bil skulle jag ta fasta på. I mars började jag året med att köra min första rallytävling i Lima med tidigare rally världsmästaren PG Andersson som kartläsare.  Men det största minnet från denna övningen var inte själva rallyt. Det var mer dagen innan då det mesta hände. Det började med att Thomas Lindberg på tidningen Bilsport hade dykt upp i skogarna kring Antilla där vi var och testade och skulle göra ett litet reportage. Vi bestämde att han skulle ta några schyssta bilder i en kurva. Sagt å gjort, på häftiga bilder ska det laddas! Men det gick lite för hårt. Pang, rakt in i snödrivan och där stod jag (precis som Kimi) med en snöskyffel i handen och försökte skotta mig loss med PG svärandes på andra sidan bilen och en nöjd fotograf på andra sidan vägen som inte ens frågade om vi behövde hjälp… Men tack till Anders Hedström, som driver Förarutveckling och försåg oss med den här testvägen, som kom och drog oss därifrån med sin X5:a. Men det slutade inte där. PG lyckades även bli stoppad av polisen inte mindre än två gånger under de närmsta 8 timmarna och lyckades snacka sig ur problem båda gångerna, men rallyt kom vi imål i!

Inför säsongen flaggade BMW Motorsport för att man skulle bygga en bil för det numera heta GT3 reglementet. Jag var inte sen att fixa till en styrning och skulle ratta bilen (BMW Z4 GT3) i bl.a. Nürburgring 24-timmars. Årets 24h skulle bli mitt 5:e i ordningen och förhoppningarna var stora. Intresset för bilen var stort. Efter första provkörningen på Nürburgring la jag ut en incarfilm på Youtube som snabbt nådde över 80000 tittare. Bilen i sig hade en hel del utvecklingsarbete att göra innan den var en komplett racer. Under ett testrace innan 24-h loppet fick jag äran att kvala in bilen (till ett VLN-race) Jag fick ganska klara besked att de trodde att en tid runt 8.30 borde vara rimlig och att vi inte borde köra så mycket snabbare än så pga. regler, vikter etc. Jag stack ut och körde ett kanonvarv och hur tusan skulle jag veta hur fort det gick? In i sista kurvan blev jag beordrad över radion att stå på bromsen och lugna mig innan jag passerade start och mållinjen. Sagt och gjort men ändå blev tiden 8.18. Och jäklar vad skäll jag fick. Jag körde mitt snabbaste varv någonsin runt ”ringen”, jag körde det snabbaste Schubert Motorsport någonsin gjort på Nürburgring (även efter detta) men ingen var glad. Efter mycket om och men förstod de att jag inte kunde veta hur snabb tiden skulle bli, men jag var fortfarande inte övertygad om att bilen var tillräckligt snabb mot de snabbaste. Tyvärr slutade 24h loppet efter bara någon timme då min teamkompis Jörg drog bilen i räcket i utgången på karusellen. Hade varit intressant och se var det hade slutat.

På Nürburgring körde jag inte bara tävling. Jag arrangerade även några riktigt bra arrangemang där under året. Jag lärde ut mina små tips och trix runt banan och det har varit många skratt och glada miner under dessa dagar. Pricken över i:et blev under mitt 48-timmes kombinationsevent då vi körde på F1-banan SPA i Belgien ena dagen och på Nürburgring Nordschleife den andra dagen. Bland de bästa arrangemang jag gjort (så jag kommer göra ett sådant även 2011)

Min sponsor AB Karl Hedin har varit partner till mig under några år. Senast var 2008 då de hade ”köpt” reklamen på min hjälm. Då vann vi och körde STCC-finalen med en guldhjälm. Under 2009 fanns de med som mindre partner men till 2010 var de tillbaka som hjälmsponsor. Och än en gång blev det seger! Så nu ligger vi i hårdförhandling för 2011. Vinner jag bara med AB Karl Hedin hjälmen?

Till 2010 fick jag äran att en än gång få designa en egen racingsko från Puma. Skisser skickades och när de öppnades upp i datorn var det (döm till min förvåning) Alonsos sko som jag skulle modifiera efter eget tycke och smak! Skon var snabb och vi vann! Tyvärr lyckades inte min favorit Alonso vinna F1-VM. Enligt mig föll han på målsnöret med en alltför het taktiker på andra änden av radion. Blev uppstressad av att Webber gjorde ett tidigt depåstopp under finalracet i AbuDhabi. Vettel var dock värd att vinna efter en bra säsong i den bästa bilen.

Inför STCC-premiären fick jag ett telefonsamtal av Mike Luff som driver Karlskoga Motorstadion. Han hade fått en galen idé att göra en reklamfilm med mig och Flash i huvudrollerna för STCC-racen på Karlskoga. Hur skulle detta gå? Efter sådär 100 omtagningar då Flash inte kunde skilja på orden på och i var den klar. Resultatet tyckte jag var lyckat. Men det störde mig lite att Flash fick rätt, då Flash sa att han skulle vinna i reklamfilmen. Jag minns när jag satt där och åkte tåg bakom Dick Sahlen under typ 20 varv. Han var 80kg lättare än mig och jag hade inte en chans att ens fundera på att köra förbi utan att köra på honom. Dick skrek ett antal gånger över radion att jag måste stanna bakom om jag inte kan köra om säkert! Jag var mäkta irriterad och Dick försökte trösta mig med att det skulle löna sig när vi skulle komma till finalen på Mantorp… Och så blev det men Flash drog ifrån i min jakt på antalet STCC-segrar. Han vaknade till vid 49-års ålder och vann sitt 33:e STCC-race. Kan inte säga mer än att jag måste varit en av hans största motivationsfaktorer. Men nu är han rökt… I och med segern på Jyllandsringen i September är jag nu ensam på tronen med 34 segrar, Flash på 33!

2008 kördes det första stadsloppet för STCC i Göteborg. Det har blivit lite av ”årets-race” då man inte tillåts att testa på banan och det körs bara en tävling där per år. Det är ett race som jag alltid velat vinna och år gjorde jag det. Efter mycket kämpa, slit och ett rörigt första race vann vi race 2 och min första seger i ett stadsrace. Ett minne för livet!

STCC-säsongen 2010 var verkligen ingen lätt säsong. Ganska tidigt utkristalliserades det att det skulle bli en kamp mellan mig och Dahlgren. I år hade vi blivit tvingade att banta ner till ett enbilsteam och i det här läget när vi skulle vara med och köra om mästerskapstiteln var det verkligen inget optimalt läge. Rustad fick en order, och det var att stoppa mig. Han gjorde verkligen allt för att utföra sitt uppdrag. På regnet i Knutstorp fick jag ett drive-through straff då jag tryckte mig förbi han i slutet på rakan, på Jyllandsringen fick han ett straffrunde-straff efter att han försökt trycka mig av banan men tack och lov kom vi inte i närheten av varandra på Mantorp. Jag har inget emot Tommy, men det är tufft att vara ensam i teamet i just dessa tillfällen.

Säsongen gick lite upp och ner, lite som när jag vann 2008 och fightades mot Ekblom. Ena tävlingen går det lite bättre för den ena och tvärsom den andra helgen osv. Dahlgren Kraschade på Falkenberg, vi sumpade våra chanser då vi var blixtsnabba i regnet på Ring Knutstorp. Men enligt mig var omkörningen av Dahlgren på Jyllandsringen den viktigaste. Inte bara att jag körde om utan även hur vi blev mentalt starka och de (Volvo) blev svaga. Att de inte höll ihop mentalt fick vi verkligen se under finalen på Mantorp. Vår historiska seger belönades med titeln ”årets racerförare” av tidningen Bilsport.

Inför finalen på Mantorp var jag så sjukt fokuserad på att vi skulle vinna. Jag var på gymmet alla 14 dagar mellan Knutstorp och finalen. I hörlurarna hade jag hög musik som spelade och mitt nya favoritband Johnossi:s skivor gick varma. Låten ”18 Karat Gold” blev min pepplåt. Jag spelade faktiskt den låten från att jag satte mig i bilen på hotellet ända till banan på finaldagen. Likaså var jag så glad att vi vunnit så den fick gå på högsta volym i bilen på väg tillbaka från banan till segerfesten i Linköping.

Men en seger är inte en mans jobb. Utan ett fantastiskt team och sponsorer i ryggen går det inte att vinna. I år jobbade hela teamet fokuserat för att vinna ända sedan första testdagen. Att vi i år var ett enbilsteam sågs aldrig som något negativt. Vi såg det som en styrka och svetsade samman teamet ytterligare och vi blev den starkaste kedjan i årets STCC. Tack!

Under 2003-2006 jobbade jag en del som förarcoach åt bl.a. Sebastian Hohenthal, Daniel Ros och Fredrik Ros. Alla lyckades jag coacha till Svenska mästare och har alltid tyckt det varit roligt att hjälpa unga förare. Men man måste ha tid för att det ska ge resultat och har därför aldrig sedan dess tagit mig åt några sådana jobb igen då jag inte hunnit. Men i år skulle jag få jobba som lite coach igen. Det var Dick som ställde frågan då teamet investerat i den nya BMW Z4 GT3 och bestämt sig för att köra Budapest 12h i Ungern. Jag blev mer eller mindre ”tvingad” att ta mig an dessa ”nya” förare, men jag tyckte det bara var kul. Bakom ratten skulle förre Lemansvinnaren Stanley Dickens, Magnus Öhman och Lars Stugemo sitta. Racet skulle bli det första riktiga långloppet för Westcoast Racing med den här bilen och alla var otroligt laddade. Jag peppade, pushade och tränade dessa grabbar. Vi la otroligt mycket tid på att träna depåstopp och jag tror vi kapade runt 20sek! per depåstopp under några timmars träning. Racet gick bra då vi ledde med några timmar kvar att köra. Alla skötte sig exemplariskt men ett litet fäste för 10kr gick av, generatorn ramlade av vi fick bryta. Tråkigt då allt började så bra. Nu blev det en match hur man skulle lyckas bli av med några hundra liter bensin som redan var inhandlat. Någon halvflummig ungrare gjorde sig ett riktigt kap framåt kvällen…

Men årets totala överraskning kom långt efter att strålkastarna hade slocknat. Jag och min familj hade precis kommit hem från en två veckor lång välbehövlig semester i Thailand. Vi hade inhandlat lite fina presenter till min syster och skulle åka och hälsa på henne och hennes man. Men helt plötsligt gick bilen någon helt annanstans och vips så satt jag där i baksätet med en ögonbindel för ögonen och förstod ingenting. En miljon grejer hann passera i mitt huvud till ögonbindeln försvann. Där stod 70 personer iförda guld-outfits och skrek SM-GULD, SM GULD, SM GUUUULD! Snacka om att jag blev överraskad. Efter intagandet av en trerättersmiddag och framförandet av en personlig hälsning från mitt favoritband Johnossi blev det party som inte slutade förrän framåt småtimmarna. En del lyckades till och med få uppleva gamla tonårsminnen när de spytt i någon buske eller lyckats spillt rödvin över hela guldkostymen. Om det var drag på guldfesten i Linköping var det inget mot denna. Tack till familj och vänner för den festen!

På tal om fest. I München fick jag anledning att festa loss med mina BMW-kollegor från hela världen då jag lyckades vinna BMW Sports Trophy 2011. Med en prischeck på €30 000 i fickan var det enkelt och beställa i baren…

Året 2010 kan man väl säga att det avrundas med att jag nu har presenterat mitt nästa projekt, att köra Svenska Rallyt 2011. En liten pojkdröm som kommer gå i uppfyllelse.

Men jag får skylla denna idé på numera nya sponsorn Lars Stugemo (vd på it-konsultbolaget HiQ). Lars blev så biten av rally den senaste vintern att han mer eller mindre pratade hål i huvudet på mig hur coolt rally egentligen var. Jag testade i Lima i vintras och blev också biten. Sen dess har jag funderat och efter att jag vunnit mitt fjärde STCC-guld i september bestämde jag mig för att göra denna satsning. Jag testkörde ytterligare ett rally i Örebro och kom totalfyra. Sen på ett par månader hade jag och min nya kompanjon Fredrik Eljas dragit ihop ekonomin och riktlinjerna till att köra Svenska Rallyt 2011 och snart börjar vi testa. Eftersom Lars var lite upphovsman till detta projekt ställde jag frågan vid något tillfälle var han tyckte vi skulle ha presskonferens. Då svarar han att varför inte ha det på vårt kontor. Deras kontor ligger på 8-10 våningen mitt i centrala Stockholm så det var väl inte direkt optimalt om man ville visa en bil. Men efter ett lyft av bilen av en lyftkran på 30 meter och en rondell som modifierade ett räcke på en terrass stod vi där den 20 december i snöstorm och täckte av bilen med Stockholms skyline i bakgrunden, riktigt coolt!

Bilar, motorer, projekt och segrar och allt var det nu är, är en sak. Men jag är så otroligt stolt att ha en fantastisk familj, fru och dotter som alltid supportar mig. Att få se sin dotter växa upp är stort. När hon kommer och rycker en i armen för hon vill att man ska vara med och ”dega” eller bygga Lego gör livet ännu mer värt att leva.

Gott nytt år på Er!

Med vänlig hälsning

Richard